I försöket studerades 40 st getter, från 8 veckor före killning till 19 veckor efter. Tre grupper jämfördes. Grupp EN fick sk Elitfoder (55% spannmål, 38% Elit och 7% Betfor) enligt gängse utfodringsnorm, grupp EH fick samma kraftfoder men i hög giva och grupp HH fick sk hem-foder (55% spannmål, 20% ärter, 11% rapsmjöl, 9% Betfor, 4% rapsfrö och 1% melass) i hög giva. Båda kraftfodren innehöll ca 13,3 MJ, 175 g rp och 100 g AAT per kg ts. Grupp EH och HH fick redan vid försökets början 0,6 kg kraftfoder per dag, från 4 veckor före killning gavs det i fri tillgång. Grupp EN fick kraftfoder från 6 veckor före killningen och var vid killning uppe i 1,0 kg per dag. Därefter fick även de fri tillgång. Hö gavs hela tiden i fri tillgång.

Getterna i de båda höggrupperna hade ett högt energiintag fram till ca 3 veckor före killningen. Sedan började troligen fostren ta stor plats och konsumtionen gick ned. Getterna i grupp EN kompenserade sitt lägre intag av kraftfoder före killningen med att ha högst konsumtion därefter. Grupp EH hade lägst totalkonsumtion sett över hela försöksperioden. Aptiten på hö var där klart lägre än i grupp HH.

Mjölkproduktionen skilde inte signifikant mellan grupperna och inte heller mjölkens samman-sättning. Avkastningen var dock från början något högre för hög-grupperna och de låg också något över normgruppen hela tiden. Skillnaderna var dock små.

Den kraftiga utfodringen under sintiden gav inte några speciella problem med hälsan. Grupp EN hade lägst antal sjukdomsfall totalt, men magstörningar o dyl som kan ha samband med
utfodringen drabbade bara ett djur i varje grupp.

Grupp EN ökade signifikant mer i vikt efter killningen än de båda andra. Sett över hela perio-den från högdräktighet till betessläpp var det ingen skillnad i viktförändring mellan grupperna.

För att ange effektiviteten i de olika alternativen kan man t ex räkna på åtgången av energi per kg producerad mjölk. För att få en rättvis jämförelse bör då även skillnaden i konsumtion före killningen ingå. Grupp EH tycks ha varit något effektivare än de andra med 10,2 MJ/kg ECM. Motsvarande siffra för grupp HH var 10,8 och för EN gick det åt 11,3 MJ/kg ECM.

Slutsatsen blir att det går att ge höga kraftfodergivor före killningen och få ett litet merutbyte av detta. Skillnaderna är dock ganska små och försöket har bara gått under ett år. Riskerna för hälsostörningar och kraftfoderleda måste beaktas även om vi inte har haft några sådana problem. Det hemmaproducerade kraftfodret har fungerat lika bra som Elitfodret.

Läs gärna mer om kraftfoderstrategier i denna PDF; GBKRFGET.pdf


Gun Bernes
Avd. för husdjursskötsel
Inst. för norrländsk jordbruksvetenskap, SLU

​